söndag 1 oktober 2017

Månadsrapport september 2017

Varför gör jag en balansräkning?
För att jag vill veta hur mycket jag är värd om jag skulle ta och omvandla alla mina tillgångar till pengar och sedan betala av mina skulder. Kommer jag ha pengar över då? Svaret var deprimerande i början men nu ligger jag äntligen på det gröna och detta året har det gått över förväntan. Det negativa med min balansräkning är att mina tillgångar är fortfarande väldigt koncentrerade till min bostad men det är något jag vill jobba på. Med det sagt så tycker jag inte det är något jättedåligt, vill bara vara mer diversifierad.

Något positivt som den här balansräkningen har fört med sig är att jag har undermedvetet börjat leva på ett sätt som gör att jag alltid försöker öka mitt egna kapital månad för månad. Finns väl en viss tävlingsmänniska i alla som bara vill vara bättre hela tiden.

Målet för 2017 ligger på eget kapital på 400,000 kr. Jag kände att det var ett möjligt mål att slå i början av året och det såg ut som att jag skulle krossa det. Sedan beslutade vi oss för att renovera våran nedanvåning för omkring 130,000 vilket helt klart påverkade detta negativt. Målet ska fortfarande slåss och jag har planerat in en omvärdering av bostaden som säkerligen kommer skjuta värdet i höjden så jag är fortfarande optimistisk till att krossa 400,000 kr.

September 2017. Augusti månad inom parantes.
Totala tillgångar: 1 178 648 kr (1 160 500 kr) +18 148 kr
Totala skulder: 835 616 kr (840 256 kr) 3 140 kr

Totalt ökar mitt egna kapital med 22 788 kr denna månad till totalt 343 032 kr. En total ökning med 76 601 kr detta året.

Anledningen till att ökningen var gigantisk i februari är att huset värderas mycket högre. Nedgångarna i juni och juli är pga renovering som totalt gick på omkring 130,000 kr. Ny värdering av huset kommer i slutet av året och då kommer även staplarna att öka markant.

Soliditet: 29,10% (27,90%)
Bolån: 57,26% (58,48%)
Balanslikviditet: 12,28% (12,44%)
Kassalikviditet: 7,98% (8,03%)




Den/de gröna staplarna är de som är avklarade.


Det börjar kännas bra att min egna soliditet går uppåt. Jag tycker ändå att jag är ganska skuldsatt och jag ska inte krypa under stolen med att jag funderar på att amortera lite extra även om räntan är låg. Jag vill fokusera mer på att öka mitt kontantsparande och i aktier för att öka på mina andra tillgångar. Huset är tyvärr fortsatt en väldigt stor del av tillgångarna då varje bedömning ifrån mäklaren är att värdet går upp. 

Portföljen har gått som föjande:


Fantastiskt dålig start på månaden mest för att jag missuppfattade courtage på franska aktier. Utgick ifrån att de kostade €1 styck men så var ej fallet... Annars hade månaden varit bra och över världsindex.


Mycket av Spiltan är från barnspar och spar där jag regelbundet sätter in pengar. En fond jag känner mig trygg med då innehavet i fonden är bolag jag själv kunnat äga och har ägt. Fördelningen mellan aktier, fonder och utländska tycker jag känns bra. Däremot vill jag minska innehavet i H&M eller genom att öka i de andra.

Hur har era månader varit?


lördag 30 september 2017

Sambons första aktieköp!

Som en liten uppföljning till gårdagens inlägg: Gemensam eller delad ekonomi? så kommer här ett inlägg som handlar lite om hur jag sår ett frö för att vi ska nå gemensamma ekonomiska mål.

Sambon har alltid gått lite efter vad hennes mormor har sagt. Lite av en klassiker. Hennes mormor har alltid avrådit henne ifrån att investera då aktier är som lotto vilket i sig är lite kul när det kommer ifrån en som spelar bingo för 200 kr varje vecka.

För ett tag sedan ville sambon däremot börja spara pengar i objekt som ger mer än sparräntan och jag gav henne rådet att köpa lite fonder. Efter det så köpte hon lite Didner Gerge Småbolag och deras aktiefond samt en indexfond i USA. Tiden går och dessa ökar i värde och man märker lite att hon tycker det är kul att tjäna pengar passivt.

Så för några dagar sedan kom då första steget mot vad jag hoppas blir en investeringshobby. Hon sa att hon ville köpa några aktier. Hon läser väldigt mycket av den fantastiske Isabella Löwengrip och är även med i gruppen för kvinnor som gillar aktier, tror jag den heter? Sedan la hon vilka aktier hon var intresserad av och vad jag hade för avsikt. Jag förväntade mig att detta kunde vara allt möjligt. Jag minns ju själv vilka aktier jag investera i från början ...

Döm av min förvåning när det var hög kvalite genomgående. Det var NCC, Skanska, H&M, Ica, Axfood, Investor och Kinnevik för att nämna några. Ligger kanske något i att kvinnor är bättre investerare än män...

Min respons var att det bara var att köra för det är bra bolag allihopa. Den 22:a september kom då första köpet i H&M och detta fylldes sedan på av köp i Investor A, Ica Gruppen och H&M nu efter löning också.

Jag visade henne efter köpen vilken utdelning hon kan förvänta sig 2018 och responsen var ju ganska ljummen när det stod klart att det knappt är över 100 kr hittils. Försökte dra in hur stor roll det spelar om hon håller uppe detta månadssparande + bolagens höjning av utdelningen faktiskt gör i det långa loppet. Även här var mottagandet ljummet.

Dock är jag övertygad att när hon får uppleva ränta-på-ränta effekten i realtime och inte som beräkningar på ett papper så kommer hon nog bli lika exalterad som många av oss andra nördar blir.

Ränta-på-ränta är en effekt som låter överdriven om man inte är så insatt i det matematiska och jag tror många måste uppleva det för att verkligen tro sina ögon.

Jag är iallafall positiv till att dessa små stegen till att vilja investera kommer bidra till att ändra hennes inställning till hur jag ser på sparande och varför jag vill vi ska lägga undan mer än vad vi gör nu för att få ett "bättre" liv senare där pengar inte är en faktor i vardagen.

fredag 29 september 2017

Gemensam eller delad ekonomi?

Igår lade jag fram till min sambo att jag inte alls är nöjd med hur våran ekonomi är upplagd. Jag känner helt enkelt att det är jag som sliter mest för att öka våra inkomster och hålla nere utgifterna, samtidigt som hon inte visar ett intresse för att göra detsamma.

Det hela började egentligen med att när vi flyttade ihop och hade samma inkomster, jag tror till och med att hon tjänade någon hundralapp mer i månaden så bestämde vi helt enkelt för att lägga alla våra inkomster i en pott och sedan betala alla räkningar därifrån, sen delade vi helt enkelt på det som var kvar och detta blev våra personliga pengar som vi skulle spara och spendera hur vi ville. Det fungerade hur bra som helst då inkomsterna var lika och vi helt enkelt låg på samma tankenivå när det gällde det finansiella.

Tiden går och jag blir missnöjd på mitt jobb så jag bestämmer mig för att ta en civilekonomexamen med inriktning mot revision. Börjar plugga och tar ut fullt CSN men jag fortsätter även jobba vid sidan om. Jag får i och med detta ut lite mer än jag fick innan när jag bara jobbade (här kan man väl diskutera om jag borde dra ner på CSN eller inte, men det är något vi kan låta vara för nu) men även här fungerar det som innan när det gäller ekonomin, vi delar allt.

Sambon känner att hon också vill förändra sitt liv och tar även hon upp studier. Hon får CSN men väljer att inte jobba vid sidan om då hon anser att hon inte orkar det. Jag ställer mig frågande här men jag accepterar det och hoppas att hon helt enkelt ändrar sig.

Tiden går och ingenting ändras. Nu i somras så jobbade jag heltid under tiden jag hade "sommarlov" men jag kryddade det även med extrakurser då jag helt enkelt älskar att lära mig saker och har ett brinnande intresse för en del grejer. Plockar ut lön och bidrag och mina inkomster blir helt okej för en student (jag har stenkoll på fribelopp osv). Sambon väljer att inte göra någonting då hon känner att hon vill vara ledig.

Anledningen till att just igår var dagen då jag lade fram mitt nya förslag är följande. I juli hade hon inkomster på omkring 4.000 kr. I augusti var det 19.000 kr och nu i september var det 13.500 kr. 19.000 kr i augusti kan tillskrivas en jobbhelg på två dagar och CSN. Mina inkomster (inkl csn) kan skrivas som följande: juli 24.000 kr. augusti 23.000 kr och september 29.000 kr.

Vi har samma förutsättningar men ändå skiljer det sig så mycket. Jag har bara känt ett växande missnöje och att jag mer eller mindre försörjer henne då hon inte har samma drivkraft. Där jag har universitetsstudier, praktik, extra jobb, ledamotsposition och är förtroendeval inom en annan organisation så har hon ... studier.

När det gäller utgifter så är jag personen som tar allt på studentkortet och dess rabatter. Mitt mobilabonnemang går på 325 kr i månaden inklusive telefonen. Hennes går på 499 kr. Mitt pendelkort går på 675 kr då jag använder app istället för kort så går hennes på omkring 800 kr då hon föredrar kort före app. Såhär fortgår det.

Jag är av åsikten att eftersom hon vill ha dessa bekvämligheter så får hon också ta och kämpa för det. Då får hon ta och börja jobba extra varje månad, hitta sätt att dra in extra pengar till kassan eller vad som helst.

Mitt förslag igår var att vi går igenom vilka utgifter som borde vara gemensamma. Jag känner att alla boendekostnader, mat och bil är gemensamma. Också ville jag att vi ska utgå från en procentuell fördelning. Som nu i september skulle jag betala 68% av de gemensamma utgifterna och sen behålla resten själv. Ja, jag är vinnaren i detta förslaget men då vi skiljer oss så mycket åt när det gäller hushållning och arbete så känns det som det enda rättvisa. Är jag för självisk?

Hur ser ni på detta? Jag vill bara klargöra att ekonomin är det enda som vi tjafsar om i huset och det är tråkigt att det skapar oreda. Alla förslag / åsikter är välkomna.

onsdag 26 april 2017

Jantelagen och investerande

Efter att jag läste Petruskos inlägg om att man inte ska tro man är bättre än andra, som kan nås här http://petrusko.blogspot.se/2017/04/tro-inte-att-du-ar-battre-andra.html så kände jag mig bara tvungen att skriva lite på min blogg om min åsikt.

Just det här med att man inte ska tro man är bättre än andra är så typiskt svenskt så det är tråkigt. Man ska inte sticka ut hakan och man ska sitta tyst om man är framgångsrik.

Enligt Wikipedia förklaras jantelagen som följande:

Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Jantelagen kopplas till kulturen på många platser i Skandinavien. Motsvarande fenomen finns däremot på många platser i världen. På engelska används uttrycket Tall poppy syndrome som betyder att någon som åstadkommit något positivt inte erkänns för att folk inte tycker vederbörande är värd det.

Och lite så är det i samhället. Sedan jag lämnade mitt förra jobb för att studera ekonomi så har jag fått berättat för mig att min närmsta chef tycker jag har blivit fin i kanten och bara för att jag reser till Stockholm på vissa möten då och då, så tycker han att jag tycker jag är något speciellt. 

Men hur som helst så investering och att man inte ska tro något. Jag tycker den här klyschan med att 9/10 inte slår index skulle behövas revideras neråt. Nog påverkas det av allt folk som inte har ett intresse men som ändå sparar i aktier. Jag kan till exempel se min farmor som har en bunt Ericsson och H&M aktier. Inte kommer hon slå index med dom innehaven. Även när jag pratar runt så hör jag väldigt mycket om far och morföräldrar, ja även föräldrar, som har investerat i aktier och då är det stora svenska bolag såsom just Ericsson och H&M som är populära. Dessa människor som inte sätter sig in i bolagen och kollar efter andra potentiellt bättre investeringar bidrar enligt mig till en ansenlig % i den här skalan där 9 av 10 ej slår index utav privatspararna.

Sedan kan jag även känna att inte alla är ekonomiskt lagda för att faktiskt urskilja vad som är en bra och dålig investering. Det vet inte jag heller till 100% såklart, men jag har en susning om vad jag ska kolla på. Eller som Nordeas VD som kallar 80% av befolkningen för finansiella idioter.

Att 9/10 fondförvaltare inte slår index är väl inte det så konstigt heller. En massa regler och krav de måste följa och här har vi privatsparare en enorm fördel. Vi kan ju bygga en portfölj på 12 bolag och vara nöjda medans fonder oftast har över 100 bolag.

Nej! I en tid där man kan läsa hur många böcker som helst, se hur många videos på youtube om investering och man har tillgång till Börsdata så tycker iaf inte jag att det här med att slå index verkar särskilt svårt. Bygg ihop en OMXS30 portfölj men ta bort Fingerprint och Ericsson och nog kommer du slå OMXS30 över en längre tid.

Jag vill gå emot strömmen och helt enkelt skriva, är du inte en "finansiell idiot" så kommer du slå index över tid om du tar tillvara på alla hjälpmedel som finns där ute. Vi lever i en annan tid helt enkelt. Jantelagen ska inte få stoppa mig iaf.

torsdag 20 april 2017

Kommer min mage klara dagliga fluktuationer i portföljen?

Ju mer portföljen ökar i värde ju större blir de dagliga fluktuationerna i kronor. Även om det hittills inte är stora tal att prata om så motsvarar en svängning på 1% ändå en helt okej summa. Hittills är som sagt den här summan ingenting som påverkar mig och jag försöker som killarna i PrataPengar podden att se mitt investerande som annat än min privatekonomi.

Det finns säkert bloggare som helt lever efter vad de skriver. Att de vill att börsen ska gå ner så de kan köpa aktier billigare och få mer direktavkastning av pengarna. Dessa tror jag dock är få. En av de kändare bloggarna, DividendMantra, som nu har bytat namn osv skrev ständigt dessa inlägg att hur marknaden går, ja det påverkar inte han osv. Nu finns inte gamla inlägg kvar, annars hade jag länkat dessa, men när hans portfölj stagnera eller gick ner kunde man läsa mellan raderna att han inte alls tyckte det var så kul som han gav sken av. Att man sen också redovisar sitt exakta portföljvärde och när portföljvärdet återkommer i andra inlägg så är det i mina ögon glasklart att värdet i sig visst är en påverkansfaktor.

Själv är jag ute efter att slå index nuförtiden så självklart påverkar portföljens utveckling mig iallafall. Men jag kan inte sluta tänka på hur det kommer bli när dagen kommer och en svängning på 1% hit och dit motsvarar månadslöner på mitt jobb. Hur kommer det påverka en? Jag har svårt att tro att alla, tom de som har en väldigt lång investeringshorisont inte är påverkade det minsta av ett ändå så "stort" fall. Tänk -12% när det är en årslön.

Själv kan jag bara tänka att det är något man antagligen växer in i med tiden och att man helt enkelt anpassar sig längs med resans gång. Den reaktion man känner över några hundralappar idag kanske är helt samma reaktion man känner över 10.000 kr senare?

För att trycka vidare så tror jag inte det finns några svar att få därute i dagsläget på hur stora krascher påverkar när man har stora pengar investerat. De flesta bloggare har börjat investerat efter senaste krisen och har helt enkelt investerat i en tid där börsen går upp och upp.

Det är alltid lätt att säga att man passar på att köpa mer när ens bolag går dåligt eller börsen kraschar, men jag tycker inte direkt mitt twitterflöde visar på en köpmani i H&M direkt.

torsdag 13 april 2017

Varför är människor emot förändring så mycket?

När jag var omkring 30 år så tog jag tag i mitt liv på riktigt. Jag var missnöjd med mitt dåvarande jobb och tänkte att här finns det ingen chans att jag vill jobba resten av mitt arbetsliv. Eftersom man alltid varit intresserad av ekonomi så bestämde jag mig helt enkelt för att nu ska jag utbilda mig till civilekonom!

Steget var stort då jag just då hade två barn och lägenhet och allt det där som tillhör ett vanligt liv samtidigt som jag inte ens hade slutbetyg ifrån gymnasiet. Jag fick helt enkelt börja med att plugga Matte 2 och 3 samt Engelska 6 om kvällar/nätter för att det skulle kunna fungera. När väl det var avklarat så fick jag sikta in mig på högskoleprovet där jag spenderade X antal timmar på att läsa fackartiklar och lära mig ord jag aldrig hade en aning om fanns + repetera min Matte 2 kurs om och om igen. Så när väl högskoleprovet kom så var det inte så svårt. Jag kunde med mitt resultat söka in på Lunds Universitet Ekonomiprogram.

Pluggat där ett tag och det är långa dagar, speciellt med barnen och mitt jobb som jag har kvar även om jag såklart inte jobbar lika mycket nu som då.

Det jag tycker är intressant är när jag pratar med folk som också är missnöjda och vill göra något åt det. Diskussionen går ungefär såhär.

-Jag är så trött på detta jobbet och vill göra annat. Jag kan verkligen inte se mig här många år till.

-Kör då, gör vad du vill.

-Men jag har inte lika lätt att plugga som du har.

Just det svaret. Jag har inte lika lätt som du att plugga. Jag har nog hört det över 20 gånger hittills. Det är som att folk på något sätt vill förminska min insats samtidigt som dom vill intala sig själva att dom inte kommer klara det.

Jag förstår det inte. Detta är ofta folk runt 20-25 år också utan familj. Deras förutsättningar är perfekta för att göra en förändring.

Jag kan känna kopplingen till det finansiella också. Jämfört med andra bloggare har inte så mycket eget värde men jag har ändå mycket om man jämför med en vanlig Svensson. Tongångarna går lite likadant när man nämner att man sparar i aktier eller fonder. Tänk om jag också var lika kunnig. Tänk om jag tjänat mer då kunde jag börjat spara. Osv. Bara ursäkter.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt men slutsatsen är att jag har tillbringat väldigt mycket tid med folk som gnäller och klagar utan att göra något åt det. Mitt pluggande är en diskussion som ofta kommer upp och jag har nuförtiden bestämt mig för att inte lägga energi på diskussioner mer. Säger någon att dom vill förändra sitt liv så säger jag bara kör på det, men utan att ställa följdfrågor. 1/20 kommer inte göra något åt det ändå.

tisdag 4 april 2017

Skatteåterbäring 2017

En grej jag ofta tänker på när jag tänker på att få pengar i en klumpsumma jämfört med att inte få pengar alls tillbaka utan att allt är rätt direkt är ifrån när jag spelade poker.

Där var en ny pokersida som ville ta pokersamhället med storm. De erbjöd rake-free poker. I poker betalar du nämligen låt säga 5% av varje vinst du vinner. Vinner du en hand som ger dig 100 kr så får du bara behålla 95 kr och 5 kr går till pokersidan. De flesta pokersidor erbjöd sina trogna kunder vad som kallas rakeback. Vi kan säga att denna ligger på 30%. Så för dessa 5 kr du betalat till pokersidan så kommer du få tillbaka 1,50 kr i slutet av månaden. Spelade man mycket kunde detta bli en ganska stor summa och det finns/fanns spelare som enbart livnärde sig på att spela för att gå plus minus noll också livnära sig på rakebacken.

Den här nya sidan tog helt bort avgiften. Så vinner du 100 kr så får du behålla 100 kr. Ingenting alls går till pokersidan. Där var en del spelare som började spela men sidan tog aldrig fart. Jag och några andra diskuterade detta då för oss lät det hur bra som helst.

Vår teori vi kom fram till är att folk gillar att få pengar även om det är deras pengar från början.

Detta känns som något man kan dra paralleller till om skatteåterbäringen. Jag tror inte alls det hade fått samma kultstatus att diskutera skatteåterbäringen om man istället för att få 12.000 i april hade fått 1.000 kr i samband med löning varje månad även om pengarna är detsamma i slutändan.

Jag är till och med ganska säker att den här "extra inkomsten" på 1.000 kr i månaden snabbt hade varit glömt och uppäten av någon utgift man dragit på sig. Iaf för de som inte lever enligt ett #sparadkrona leverne.

Kan det helt enkelt vara skatteverkets sätt att försöka ge de som inte är finansiellt smarta att få en extra chans att spara lite av sin inkomst? Eller att ge dom en möjlighet att åka på sommarsemester? Just det sista känns inte alls långsökt då de som firar skatteåterbäringen mest är de som har hela sommaren på spel när det kommer till beslutet om hur mycket de faktiskt får tillbaka. Blir det charter eller tältsemester?

Jag kan känna att jag blir lite ställd till folks framförhållning. I slutet av sommaren kan man ju börja planera inför nästa sommars semester. Allt som oftast så är det omkring 10-12 månader tills nästa semester och genom att sätta undan lite varje månad kan man varje år unna sig två veckor utomlands utan att förlita sig på att skatteverket har dragit för mycket skatt av en.

Eller ännu bättre, sätt av pengar över en viss tid och investera dom i aktier. Snabbare än man vet har man utdelningar som enligt mig helst ska användas till återinvestering, men som kan användas till semester varje sommar. Bästa med detta är att man fortfarande äger lika mycket i sina innehav som innan och avkastningen ifrån kursutvecklingar täcker allt som oftast inflationen och ger ett överskott.

Citatet jag hörde nyligen att man inte ser sitt framtida jag som en själv verkar stämma mer och mer ju mer man hör om folks privatekonomi. Vill inte folk att ens framtida jag ska tacka en?